Höstbakslag

Bröt ett lopp i lördags. Efter 2 km av KungBjörnloppet ville jag bara gå hem. Hade inget pepp i kroppen, mådde inte bra och det kändes helt rätt att bryta. Det kändes som när jag skolkade från skolans friluftsdagar - befriande.

Nu gäller det att komma igång igen, jag springer ju för min egen skull för att det ska vara kul, för att må bra. Med hösten kommer ju problemet att luften blir kall, vilket är helt fel när man är astmatiker. Men ska ändå våga mig ut snart tror jag..

Strax innan loppet hade jag ingen aning att det skulle kännas SÅ jobbigt.